Jävla idioter

"MEN JULIA, SLUTA!"

"ASSÅ JULIA ,ALLA ÄR INTE SOM DU DET ÄR BARA ATT FATTA!"

"MEN ASSÅ... DU ÄR INTE ROLIG! SLUTA!"

Jävla jävla jävla idioter.
Om jag får höra en sådan mening en gång till... så kommer jag att få ett raserisammanbrott.
Jag kommer bli så arg.
Jag kan göra den personen allvarligt illa.
För jag är så hemskt trött.

Idag till exempel.
Fadderbarnen skulle hälsa på.
Jag fick en blyg liten unge som inte kunde prata.
Och jag... var tydligen för läskig.
För läskig.
Åh... jag äcklas över denna jävla värld. Och jag önskar att alla i min skola var medvetna om att "skolan där helvetet göds" är Stockholms största kliche, och att folk skrattar åt den skitskolan. Jag glömmer aldrig den gånger hela Södra Latin asgarvade om när jag berättade vilken skola jag gick i.
Back.
Barnet började gråta. Jag var "läskig, oansvarig, oseriös, konstig, hyper, annorlunda och kunde inte ta hand om henne."
Jag orkar inte räkna upp vad hon var.
Jag önskar att hon blir en vanlig Svensson, som gifter sig i tjugoårsåldern med en djälva fårskalle, får sina djävla barn, tar lite på resurser och DÖR, som alla andra "normala."
Ingen kommer att minnas henne, happy ending.
Jag låter makaber.
Men jag är bara så djävla arg.
Och jag kommer bli ännu argare.
Jag står inte ut med fler rädda små töntar som börjar gråta när jag nämner ordet pedofil.
Man kan läsa det ordet överallt, så får jag fråga varför det inte står gråtande små jävla fåntrattar framför varje tidning?!
"ASSÅ JULIA... FÖRSÖK ATT VARA NORMAL!"
Som sagt... det blir synd om nästa person säger något sådant till mig.
Juste... jag skrev en hatdikt om mig själv idag, för jag kände mig skyldig.
Inte längre.
NU ÄR DET JAG SOM ÄR SOM SKA SKRIVA EN LÅNG JÄVLA FUCKING HATDIKT OM DEM.
"Omg, hörde ni vad Julia sa till Malins fadderbarn? Julia, håll dig borta från mitt fadderbarn."
JAG HATAR ER.
När jag kom, så var jag tyst och ynklig med extremt dåligt självförtroende. Ändå trodde alla att jag hade en psykisk störning eftersom jag umgicks med en kille som heter Mischa.
Jag var utfryst.
Ingen ville vara med mig.
De som trodde att jag var psykist störd... dem hatar jag mest av allt.
VAFFAN HADE JAG GJORT DEM?! DE HAR FÖRSTÖRT EN DEL AV MIG!!!
Och så här är det i min klass. Om någon bland de populära skulle göra något "flummigt", så skulle alla tycka det var jättekul. Däremot, om jag skulle gör något... så ropar alla: "MEN VAFFAN JULIA! DET ÄR INTE KUL!" Jag berättade det för en i min klass. Och hennes svar var: "Aa... det är ju typ så... det är fett dåligt..."
Ytterliggare mer hat.
Folk säger att jag är jobbig.
Varför tyckte ingen om mig innan jag blev "jobbig" då?! Om någon läser detta i min klass (vilket jag hoppas att någon gör) så vill jag gärna ha ett svar! :) Jag vill gärna veta varför man blir utfryst om man umgås med en väldigt snäll person.

Jag ska publicera en lång vacker hatdikt.
Inte om mig själv.
Utan om dem som förstörde en del av mig själv.
Damn, fuck and screw you all.