Jag vill bort.

Låt mig få försvinna bort ovan molnen.
Låt mig få sjunka ner under marken.
Låt mig få springa, springa, och springa... tills jag har sprungit ifrån allt.
Låt mig få stänga in mig i ett rum, och aldrig mer komma ut igen.
Vad som helst... Bara jag kommer bort från livet.
Jag förstår inte.
Varför behövs alla dessa skolor, jobb, pengar... Ja varför behövs livet, om man inte får vara med den man älskar?
De enda stunderna jag verkligen är lycklig, är när jag får se den jag älskar.
Allt annat är bara så onödigt.
Skolan och livet är inte längre viktiga, bara något jobbigt i bakgrunden som måste göras.
"Vi måste se till så att du får en bra utbildning, så du kan få ett bra jobb och tjäna mycket pengar. Vi måste få dig lycklig."
Jag behöver inga pengar.
Inget bra jobb.
Ingen utbildning.
Inget av det kan göra mig lycklig och förgylla min mörka framtid.
Bara den jag älskar.
Inget annat.