Musik.

Musiken genomströmmar mitt huvud och fyller min kropp med en böljande drömmande känsla.
Så många frågor kommer.
Och så många svar.
Ja, den genomsyrar min kropp som en vibration fylld med ideer, och som jag låter åka längst ner i fingertopparna och sedan läcka ut i pianot.
Musiken klingar svagt, och sedan starkare...
Starkare...
Som ett eko ut Skönhetens värld.
Luften fylls av toner och änglars kyssar.
Osynliga leenden och tårar.
Lidelsefull kärlek till allt som är vackert.
Ett steg närmare.
Jag ser honom.
Åh.
Jag sluter ögonen.
Hör musiken.
Som jag själv har skapat.
Men var kommer den ifrån?
Var är Skönhetens värld?
Jag letar.
Trycker ner tangent efter tangent.
Musik... musik.... musik... musik....
Pusselbitar ur Skönheten...
Men hur sätter man ihop dem?
Åh.
Ångest och längtan strömmar ut ur pianot.
Kärlek.
Drömmar.
Åh!
Utan musiken så vore jag stum.
Utan musiken så vore jag döv.
Utan musiken så vore jag så okunnig och dum.
Utan musiken, så skulle jag vara ett bortblåst dött löv.
Jag känner hur musikens sorgliga toner löper ner som tårar och bubblar och puttrar som ett blygsamt skratt.
Och hur den talar till mig.
Hur den ler.
Jag faller på knä för musiken, jag är dess slav.
Men den reser mig mig från marken, borstar bort all smuts.
Den är min vän.
Som aldrig sviker.
Den får mig att gråta.
Den visar mig verkligheten.
Den får mig att le.
Den tar mig till fantasins värld.
Det är en av mina käraste och dyrbaraste vänner.
Och allt mitt arbete, hela mitt liv...
Det ska vara en ändlös hyllning.
Till Musiken.