Jag möter det nya kapitlet i mitt liv.

Jag förstår nu, att de sidorna är slutna för alltid. Det går inte att vända tillbaka bladen i Tidens bok. Jag har läst att som gick att läsa där, och nu är det dags att vända blad, och kasta mig in i det nya kapitlet.
Det känns lite sorgligt, men nu är allt bra trots allt! :)

Våren är här.
Den drev allt bort.
De sista spåren, den tid som var så kort.
Det är slut.
Och allt blir suddigare för var minut... som går.
Jag föds på nytt.
Och möter vår.

Men som genom en dröm, så minns jag den tid...
Då det var vinter, då marken var vit...
Då allt var så bra.
Då du fanns nära.
Till skillnad från idag.

Det var ju vinter.
Snön yrde runt och glittrade i månens sken.
Och luften var så kall, så frisk, så ren...
Det var magi.
Eller var det bara...
...en dröm ur en vilsen fantasi?

Vad är en dröm?
Och vad är verklighet?
Jag har gått vilse.
I en hemlighet.
Och jag har tappat bort mitt egna jag, och säg...
Vad är denna vinter nu, idag?

Den försvann. Den hade ett sista blad.
Och jag är på en ny sida idag.
Men var är, var är då denna tid?
Var är den känslan av lycka, glädje, evig frid?!
Det var ju så bra...
Sedan blev det så svart.
Mardrömmen kom, passerade, försvann...
Jag var som ett plågat djur.
Och nu vaknar jag upp.
Och har öppnat en ny dörr.
Allt är så annorlunda, men ändå som förr.
Du kom tillbaka trots allt.
Även fast det ej är vinter, även fast det ej är kallt.
Du finns ej nära, du är långt bort.
Fast du finns, eller kommer detta ögonblick också bli kort?

Bara du kommer.
Då är allt bra.
Då kan jag överleva en annorlunda dag.
Bara du finns.
Då möter jag våren.
Jag tänker ej på de kommande åren.
Du är ju här nu, eller hur?

Det var en upplevelse, och jag har så många minnen kvar.
Och jag trivs nu, jag är glad.
Alla minnen är i Tidens bok förgjutna, och man kan ju ej ändra det förflutna.
Det kanske bara var... en dröm.
En riktig härlig dröm.
Och detta kanske också, bara är fantasi.
Bara nonsens, en rolig idioti.
Då ska jag skratta, riktigt högt och gällt.
För livet, det är ju bara ett enda skämt.
Så låt oss skratta, du och jag, och tillsammans möta denna dag.
Jag torkar tårarna och ryser.
Och se, den varma solen ler och lyser.