skriva

jag andas mellan raderna
finner lättnad i att slutet inte alltid behöver punkteras

jag har makten att
bränna upp vad jag vill
eller kanske bara stryka över
knyckla ihop och slänga glömma
gömma i en mapp på datorn

berätta allt
på en gång
i ett worddokument
stavningskontrollen är min röda tråd
men jag utvecklar stavfel med tiden
bokstäver förökar sig snabbt utmed linjen
när jag äntligen slipper ta kontroll

efter två på natten får jag en impuls att
lämna över mitt liv i en status på facebook
bara sådär
helt spontant

ta mig (inte) alltid på fullaste allvar
för annars gråter jag någonstans
dricka något och må illa
hem och stirra på en tom skärm och
spy
ur mig allt jag ville säga när jag bara sa ?hej då?
vakna upp och slänga snabbt
att aldrig finna lugn

hamna på folktandvården pga rastlöshet
hacka mig fram genom småtimmarna
få min hjärna undersökt till slut
dra ut alla de där meningarna som aldrig kunde avslutas

tjäna mer på att panta burkar än fostra mina textrader
ljudet från tangentbordet raspande papper som mitt parningsrop
tills jag hittar den där som bara får det att spricka och rinna
komma ända in och röra vid det lilla genuina
ramla ner i gropen där jag samlat allt

du blir
livlina om dagarna
landmina om nätterna
tills gropen vänds upp och ner och blir ett berg

så avföljer du mig en dag och det som rinner börjar flöda
storm och mörker i hemliga bloggar
lärare som tröstar läser mina våta häften

fimpa i matskålen tills jag blir sugen på
gröt
våga sig ut till biblioteket och sitta där en stund
lyssna på en tant som säger att min handstil är föråldrad
att panikslaget klottrande kan få folk att börja tänka
kunna röra vid
det lilla genuina


det gör mig lite rörd nästa gång jag stiger upp till mikrofonen
sluddrar fram nånting och skäms i en halvtimme efteråt
vet att applåder väntar oavsett vad som händer
övar ändå på att hålla säga rätt

jag torkar ut så snabbt och mina fingrar fastnar lätt i kramper
vandrar av och an tills grannen dyker upp och klagar
vad är jag utan telefon i knät
ändå lämnas alla rader alltid tomma

det är smärtsamt att låta inre skeden få ett eget liv
att skriva för att bli av med restprodukter
söker ständigt efter vidare instruktioner
för att vässa vapnet eller bara finna ro