Den långa flykten

Såg den filmen som barn och när jag såg den så kändes det som att mardrömmarnas värld brakade lös.
Var så jävla rädd efter det och det var verkligen det värsta jag visste.

Såg den ikväll igen.
Fick mina teorier angående att jag var ärrad för livet bekräftade.
Skakar av panikångest.
Visst, det är väl egentligen en mycket djup film däribland vissa scener faktiskt är ganska sorgligt fina, som "Bright eyes" scenen och slutet.
Men jag förstår inte HUR den kunde bli barntillåten.
Någon mer som har sett den och känner som jag?