Can not reach something that isnt really there.

jag tycker inte om falsk glädje, precis som jag ogillar att le falska leenden.
problemet är att jag ofta låtsas vara glad, och det är väl rätt så bra,
eftersom man nästan tror på det.
men jag känner fortfarande den där dystra känslan av hopplöshet som ilar i hjärtat.
det är härligt i alla fall, att spela lycklig.. men tomheten är trots allt inte särskilt uppskattad..
riktiga känslor, att kunna gråta i timmar, och att sedan kunna känna någon slags lycka i hjärtat
är helt klart bättre än tomheten tycker jag.
även om känslorna rusar i stormar och man inte riktigt kan tygla dem.
jag är rädd för att vara känslolös och likgiltig.