ibland

ibland har jag bara lust att ställa mig upp och skrika "här finns jag, jag är faktiskt här, jag finns jag också! "

jag har nog aldrig kännt mig så osynlig och meningslös.
jag ser helt seriöst inget värde i mig själv något mer.
om jag ändå bara ska gå och se när andra förfaller,
försvinner bit för bit, blir en del av ingenting, varför får inte jag också?
jag vill inte längre vara kvar här.
inte på denna planeten.

jag är trött på att se,läsa och höra om allas problem.
jag har egna jag behöver få berätta om.
men en vägg svarar tyvärr inte dig.


nu ska jag kolla CSI och blir jag inte pepp av de tänker jag sova.