I WILL TRY TO FIX YOU?

... Här kommer några tankeställare.


Har du någon gång känt känslan då du vill bara skrika till en vän hur jävla illa personen beter sig?!
Nyker eller inte, man ska inte behöva skämmas.

Vem här har inte läst en text av en otroligt deprimerad tonåring som skriver hur alla vore lyckliga utan henne?
Har du varit rädd för att berätta att hennes ord är dina tankar just nu, men du är helt enkelt för stolt för att kunna erkänna?

Hur du bara vill bli sedd av någon speciell. Jag snackar (som vanligt) om kärlek.
Något jag skulle kunna göra vad som helst för nu.
Därför förstår jag inte... hur en människa kan vara så jävla korkad och riskera sitt förhållande för att EN KVÄLL ha kul?
Otrohet.

Har du någon gång känt dig ovälkommen i ditt egna hem? Har någon i din familj sagt att du är förlorad, det finns inget hopp?

Vem känner du? Vem känner dig? Känner du dig själv ens?

___

Jag har för mycket att tänka på och jag orkar inte skriva ett helt jälva A4 papper fullt med tråkiga ord bara för att inte gå rakt på sak!
Därför tänker jag skriva exakt vad som händer i mitt liv så att folk kanske förstår lite mer.

Jag funderar på att säga upp kontakten med min biologiska pappa.
Eftersom varje gång jag har varit hos honom sårar han alltid mig på något sett.
Dom senaste fem månaderna har han varit otroligt egoistisk och använt mig som en jävla kurator.

Jag har sjunkit in i mig själv mer än någonsin. Jag är till och med rädd för mig själv.
Enligt min pappa är det livsfarligt för min ålder, eftersom.. jag är tonåring! Mina hormoner gör så att jag är sjuk i huvudet.
Jag gör inpulser jag inte vill stå för nästa dag, men jag måste helt enkelt.

Jag är tveksam över min omgivning. Det är tre stycken jag vet att jag vill fortsätta umgås med. Annars har jag ingen aning...