paradoxidals blogg
28 år. Bor i Örebro, Örebro län. Är offline

Senaste inläggen
Minnesförlust2 mars 2016 kl. 16:05
bajs
18 februari 2016 kl. 16:04
Telefonförsäljare
4 februari 2016 kl. 16:22
Morphe brushes
3 februari 2016 kl. 21:08
Alkohol?
28 januari 2016 kl. 23:28
livet dååå
28 januari 2016 kl. 21:46
rinnig snok
25 januari 2016 kl. 23:19
complicados
24 januari 2016 kl. 01:39
Jag skäms inte ens, det är okej!!!
21 januari 2016 kl. 21:36
Saker jag blir förbannad på
20 januari 2016 kl. 12:45
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Elin Civilstatus: UpptagenLäggning: Inte valt
Intresse: Inte valt
Bor: Med pappa
Politik: Vänster
Dricker: Öl
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2008-10-15
Event
paradoxidal har inte lagt till några event än.
Kampen jag aldrig räknat med att vinna.
Jag har alltid varit stor. Större än alla andra. Mitt BMI har varit skyhögt, och indikerat på att jag lider av fetma. Som mest, tror jag att jag vägde 88-89 kilo. Det gjorde mig jävligt naiv att vara så stor, och det är nog en av de ledande anledningarna till varför mitt psyke sviker mig idag. Så fort en människa närmade sig mig så öppnade jag både armar och ben. Jag förlorade oskulden på ett köksgolv, till en raggare med flottigt hår som jag inte ens minns namnet på. Jag sa inte "ja", jag sa "nej". Jag sa inte "ta mig", jag sa "det ska inte vara såhär". Han behövde bara säga att jag var vacker, sen blundade jag och lät honom hålla på i fem, tio minuter innan han fyllde med sin äckliga säd. Dagen efter haltade jag in till toaletten och försökte kissa, trots den brännande smärtan mellan mina ben. När jag satt där inne och försökte komma fram till på vilket sätt detta kunde vara rätt, så hörde jag honom skratta där ute och berätta för alla hur jävla tight jag var.
Jag hörde aldrig något mer från honom.
Träffade en snubbe på bilddagboken. Samma där, fast denna gång så fick jag i två veckors tid tro att vi var tillsammans, så jag sa ja.
Han gjorde slut på facebook-chatten, och jag hörde aldrig något mer från honom.
Jag insåg till sist att min kropp var en skam. Men alla beroenden blir till en skam, och för de vars sexuella drift var ett beroende så dög jag för stunden. En gång. Så jag fortsatte i den banan. Knullade alla som kunde boosta mitt äckliga jävla ego, om det så var för endast en stund. Försökte sluta äta, men det höll inte.
Idag sitter jag här, 73 kilo tung. Jag har aldrig räknat med att kalla mig själv för smal. Jag ser mig fortfarande som den där feta femtonåringen med rött hår, som inte duger till något annat än att knulla en gång. Kroppskomplexen är nog det som kommer att bli min död. Idag är jag så jävla äcklad över mig själv, att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Nyknullad, jävligt hungrig och fruktansvärt äcklad. Kampen mot mig själv har jag gett upp hoppet om att vinna.