Lia packade.

Blir avtrubbad i sinnet och det går hål på mig. Hela jag rinner ut och torkar in i soffan.
Stunden innan paniken bryter ut. Kroppen vill inte lyda och det känns som om du väger bly, medan huvudet går på högvarv och är påväg att flyga iväg.

Som droppet i en låt med farligt tung basgång släpper jag på alla hämningar och överlåter kontrollen till demonerna. Varken reflektioner, röst eller hållning är sig likt.

Letar efter en anledning till att fortsätta. Hur ska jag orka med någonting annat när jag på heltid jobbar med att försöka överleva?