I want all that is not mine.

Åt mitt första riktiga mål mat på tre dygn idag. Har annars totalt ätit tre burkar nudlar. Min mage, mitt huvud och mitt hjärta har gått i strejk och jag vill mer än något bara sluta existera för en stund. De senaste dagarna har varit kaotiska, samtidigt som jag har känt mig hemma igen.

Har kyssts i spöregn medans Oskar Linnros sjöng texter som fick mitt hjärta att krampa, hoppat och skrikit tills lungorna nästan kollapsat till John De Sohn, och levt ett överlag otroligt ohälsosamt liv. Undrar hur mycket mer en människokropp klarar av?

Vägde mig i helgen förresten. Har gått ner sju kilo sen i höstas. Perfekt.