She touched me, it leaves a stitch.

Det var längesedan jag gråtit såhär mycket. Och nu när allt blir till verklighet så blir slagen i min bröstkorg dubbelt så hårda. Att önska att man ska bli fråntagen livet är grovt, men just för stunden är det allt jag vill. Jag kan inte hantera någonting längre, och att veta att jag inte är den enda längre får svartsjukan att bränna hål i mitt hjärta. Ta mig här ifrån. Jag ber på mina bara knän. Fysisk som psykisk smärta och ångestbarn som knarkar bort det dåliga.