Årsresume 2012 del 3

Mars-
Tävlingarna rullade på och jag startade nästa tävling i Kumla och hoppade 110 och blev 9a och så debuterade jag 120 med ett nedslag på sista hindret. Jag var så sjukt glad och nöjd över att jag inte dog inne på banan. Dagen efter min debut i 120 skulle jag åka iväg på lagträning för Linda Heed min nya lagledare. Såklart var jag jätte nervös och Roxette var lite trött efter tävlingen dagen innan , men vi kämpade igenom oss den här hemska träningen. Det gick så sjukt dåligt och jag gav ett dåligt första intryck . Vi bestämde ändå att jag skulle hoppa i div 1 laget där första omgången gick i 120cm i Södertälje. Tävlingen började bra förutom att de tog väldigt lång tid.

Jag startade som nummer tre i laget och jag var jätte taggad på att gå in och sätta den där nollan . Min tanke kom aldrig så långt tyvärr för jag gick in på banan och hoppade dem tre första hindren när Roxette drar på och hoppar fel hinder. Jag fick en blackout och tänker att jag ska hoppa den där kombinationen som jag skulle hoppa ändå och rider mot den och hör någon ropa på läktaren ”Du är utesluten” så jag tappar koncentrationen och krashar in i hindret medans Roxette fortsätter galoppera med mig hängandes på sidan och jag flyger in i en låda. Tror jag , har inte så mycket minnen efter att jag hoppade fel hinder . Minns att jag blev upplagd på en bor och utbärd till nått rum någonstans och hörde att dem hade ringt en ambulans . Även fast jag verkligen inte ville åka in till sjukhuset , jag hade ju inte ont?

Jag undrade bara var Roxette var och hur han mådde . Ambulansen kom iallafall och jag åkte in i den och fick panik när dem sa att de skulle sätta in en nål i min hand . Jag grät och skrek och jag har nog aldrig gråtit så här mycket någonsin . Jag hade också en hemsk nackkrage på mig som gjorde att mina öron blev typ ihoptrycka så när jag grät rann alla tårar in i öronen . Ambulansmännen började också prata om att jag skulle åka helikopter till Akademiska sjukhuset i Stockholm och att mamma kanske inte skulle få åka med. Skulle jag åka själv i en helikopter till ett sjukhus i Stockholm UTAN mina föräldrar, telefon, pengar? Hur skulle jag komma hem? Efter ett tags övertalning fick mamma åka med i helikoptern och pappa och Mickis åkte hem till Arboga med Roxette. Klockan var runt 8 när vi lyfte och åkte mot Stockholm. De skulle ta 2 timmar för pappa att åka hem med Roxette och sen skulle han upp till Stockholm för att hämta mig och mamma. Läkarna konstaterade att de inte var något allvarligt med mig utan att jag bara fått en ordentlig smäll på ryggen och nacken så jag skulle få åka hem. Så där satt jag och mamma i Stockholm på ett sjukhus med tävlingskläder, inga pengar, ingen bil och visste inte hur vi skulle komma hem.