Vänta eller berätta

Asså... Det är bara att inse. Det står bara still och det händer inget.
Och liksom... Hur fan ska jag förklara det här?
Hur ska jag formulera mig utan att det blir fel?
En person. En person som jag inte kan sluta tänka på.
En person som jag inte får hur skallen.
Nej nej nej! Bara att inse. Jag kan inte förneka det längre.
Men det är bara så fel. Och jag vågar inte tro,
Vågar inte chansa.
Folk kommer tycka att jag bara ska säga det. Men så lätt är det inte så lätt.
Vissa kanske har lätt för det. Men inte jag. Speciellt inte när man måste se personen varje dag.
Det kommer bli så stelt om jag berättar. Det kommer bli så... Konstigt.
Vänta tills studenten... Hade varit bra. Men det då kan det vara för sent.
Det är inte lätt när det är svårt