micronutellas blogg
Tjej, 24 år. Bor i Sundsvall, Västernorrlands län. Är offline

Senaste inläggen
meh25 april 2017 kl. 19:12
snösk
28 september 2015 kl. 17:20
ajakjfhjksfv
8 april 2015 kl. 22:12
längesen
29 mars 2015 kl. 15:57
arg
20 januari 2015 kl. 18:59
snodde från yukiomilk
11 december 2014 kl. 19:08
snopp
29 oktober 2014 kl. 19:52
usch
29 september 2014 kl. 11:43
hej ec
8 augusti 2014 kl. 15:14
ebay
2 maj 2014 kl. 16:07
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Erika Mattias Civilstatus: UpptagenLäggning: Straight
Intresse: Slåss
Bor: I skogen
Politik: Politik?
Dricker: Allt flytande
Musikstil: Allt
Klädstil: Vanlig
Medlem sedan: 2013-02-12
ensam
jag känner mig så jävla ensam just nu. inte på kompisviset, utan kärleksviset. det är så många omkring mig som är lyckliga med någon, och jag blir så ledsen för det vill jag också vara. men det är så jobbigt för jag har inte ens släppt mitt första seriösa förhållande, det tog slut september i fjol men det gör lika ont nu som då att bara ens tänka på honom som vi kan kalla E. och det var distansen som förstörde det. jag blir alltid vän eller kär i folk som bor långt bort, och mamma blev arg på mig när jag berättade att jag var kär i en kille som bor i stockholm. det var andra gången som jag blev kär i nån om bodde 45 mil ifrån mig. det förhållandet gick bättre, eftersom att jag inte hade lika starka känslor för killen, som vi kan kalla C, jag var tillsammans med då. det höll dock längre än det förra, fyra månader och nån vecka tror jag. mitt förhållande med E höll bara tre och en halv månad.
det är så jävla sjukt att jag inte ens kommer ihåg nästan någonting från mitt förhållade med C, men jag kommer ihåg nästan allt från mitt första med E. och det är så jävla sjukt att jag varenda dag, under tiden jag var tillsamman med C också, tänkte på E. jag var så jävla elak mot mig själv och C, jag knuffade undan mina känslor och inbillade mig saker som var verklighet ibland och jag gjorde inget åt det. jag fick C att må så dåligt att han övervägde att ta sitt liv. och det mår jag också skitdåligt över, och jag beskyller mig själv för att jag inte gjorde nåt.
det känns lite jobbigt att jag antagligen kommer träffa E i sommar på närcon och sommarlovet, när han kommer hit. jag är rädd för att vara pinsam och inte säga nånting eller helt tvärtom, att bara jag pratar för att jag kommer vara så nervös. jag vet inte hur jag kommer vara heller, om jag kommer bli helt knasig i kolan och börja hångla med honom eller nåt. jag vet inte om han skulle ha något emot hångel, fast det kanske beror på vem det är man hånglar med.
jag vill bara komma över E snart, jag vill bli kär i någon som bor närmare. jag vill ha ett förhållande som håller längre och där jag kan ha den som jag älskar nära utan att behöva betala 500 kr för en bussbiljett. det skulle vara så underbart.