mitt liv.

okej varnar redan nu att de kommer vara fel stavningar och inga punkter och lång text så om du inte klarar av de gå vänligt här ifrån.

okej allting började 2004 jag var så mycket som 5 år jag var väldigt klumpig och inte så värst omtyckt hade inte så många kompisar och jag fick klara mig stort sätt själv för att ingen brydde sig när jag till exempel ramlade och började gråta för mamma hade bättre saker för sig och min pappa bodde i stan så jag fick lära mig att inte gråta av små saker och har väldigt lite uppmärksamhet av omvärlden så sen när 2005 började så blev det skolgång för lilla Oscar och allt fortsatte började bli mer eller mindre misshandlad i skolan för att jag inte var som dom andra typ slagen i magen, nertryckt i sanden, bli fast hålen och få gungor i ansiktet och detta höll på tills 2007-2008 för sen sa jag emot för jag orkade inte mer så jag blev av med mina mobbare och äntligen när mitt liv går bättre så fick min mamma den genialiska iden att flytta till Örebro utan att någon har en jävla aning så jag bodde där i 3-4 veckor sen kom polisen och hämtade mig sen så kommer jag inte ihåg ett tag efter där för jag förtränkt det förutom vad som hände i skolan när jag kom tillbaka min lärare sa till hela klassen att min mamma är en alkoholist så då börja de mestadels om började bli retad för min mamma är alkoholist så hade mestadels ingen att gå till levde hos min mormor för mamma var kvar där i Örebro i ett helt år. kanske 2009 så började jag få allt att fungera igen mamma kommer tillbaka men får fortfarande inte bo hos henne och helt plötsligt 2009 tror jag så får min morfar cancer igen (har inte skrivit det innan men kommer inte ihåg första gången han fick det) han blir sämre och sämre och han dör samma år och jag älskade min morfar så sjukt jävla mycket han försvinner i mitt liv jag kommer tillbaka till skolan samma jävla lärare säger till mig Oscar ska du inte säga till eleverna varför du inte var i skolan i förgår och igår och då sa jag min morfar dog i cancer inför min klass mobbarna hörde de men jag brydde inte mig så mycket just då men rasten efter så visste jag dom kommer tillbaka nu en av dom kommer fram så ska du börja gråta nu också bara för din morfar har dött och började skratta åt mig jag titta på honom och sa nej de har jag redan gjort och gick. började få meningslösa kommentarer mot mig som jag ignorerade och började få lite vänner som faktiskt tyckte om mig för den jag är så jag börjar bli lite stabil igen. sen så 2012 så hade jag kompisar och fick min första flickvän och mitt liv blev väldigt mycket bättre jag hade mina kompisar som jag kände sen dagmamma Isac och Rebecca och så min dåvarande flickvän Sigrid så livet är fin fint 2013 börjar jag börjar i 7:an jag och Sigrid har gjort slut Rebecca och Isac har bråkat och jag och Rebecca och Sigrid började bråka så de blev att jag och Isac blev kompisar igen och jag började vara med en som heter Daniel jag och Isac började bli riktiga budds som vi hade varit innan men väldigt kort stund sen så 2014 så fick jag en ny flickvän som hete Emma och ja de funkade bra i ett år på ett ungefär sen så kom en kille som hette ville in i allt och min dåvarande flickvän Emma var otrogen mot mig med honom så ja vi gjorde slut 3 månader senare så vill hon ha tillbaka mig men jag sa nej för de va inte rätt och hon fråga nästan varje dag i 5 månaders tid om vi kunde komma tillbaka till vad vi hade men jag sa vet inte för jag inte ville såra henne och om jag inte hade blivit kompis med Rebecca och Isac igen så hade jag nog inte levt ännu för dom har hjälpt mig med så mycket jag kan inte ens förklara hur underbara dessa person är men så här har du min livs historia om du faktiskt har läst allting men tack och adjö för mig.