Cause the day is no more the same

...without you

Trodde inte det skulle kännas så sämst, så länge, som det gjort ändå. Skumt.
Helt fel att sakna så ovärda saker som det ändå var.
Sjukt ovärda. Faktiskt.
Ändå sitter jag och skyller på mig själv.
Fortfarande.
Helt stört.
Fast ingenting är sånt som spelar någon roll nu, för nu är det som det är även om jag, tyvärr, önskar att det inte var så.
Börjar känna att det är dags för det där att försvinna nu.
Men nej.
Fasen.

Det var allt för ikväll, godnatt.
Är det förresten bara jag som får tokryck och bara måste hoppa runt och sjunga till Volbeat's "Fallen" varje gång den spelas?