"cutcut jag mår så dåligt"

Idag så har jag klarat mig en månad utan att skära mig, känns skönt. För 4 år sedan skar jag mig varje dag, nu är det någon gång om året bara. Jag har kämpat med en svår depression i 5 år nu varje vinter, vilket resulterar i att jag inte orkar gå till skolan så ofta. Man får stora berg att uppgifter att ta igen på våren, det suger.
Folk i skolan tror att man skolkar, man tappar kontakt med kompisarna och till slut tappar man kontakten med hela omvärlden. När man väl är i skolan och går med uppdragna ärmar/t-shirt/linne så tar folk avstånd, dom glor, ger en dömande blickar, pekar och viskar till varandra. Eller ibland så skriker dom "emo", "cutcut jag mår så dåligt" eller något sånt idiotiskt. Varför trycka ner någon som redan är på botten? Varför trycka ner någon som man inte har någon aning om vad hon/han har gått igenom?
Jag går inte med uppdragna ärmar för att skryta, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, jag vill inte ha eran uppmärksamhet, jag är inte stolt över mina ärr, men jag skäms inte heller.
Är så äckligt trött på folk som dömer.