DET SOM FUCKADE UPP MIG SOM MEST (TW)

Var när min partner lämnade mig efter jag blev våldtagen!!!!!!! SERIÖST ALLA LÄMNAR MIG

LITE INTE PÅ NÅGON
ALDRIG NÅGONSIN

Oavsett hur mycket dom säger att dom älskar en, att dom bryr sig, att dom alltid kommer stå vid ens sida ÄR BULLSHIT

Står atm vid kanten på ett stup. Det enda som gör att jag håller mig kvar är en svag tråd som leder till min syster. Hon gör att jag inte lämnar för hon kommer behöva mig. Kan inte vila i frid när jag vet att hon inte kommer förstås av andra.
Mår illa när jag tänker på det. Jag blir kluven då mina känslor och tankar stångas ihop som en smäll men dom flyter inte samman och blir ett, utan dom stångas i all evighet. Blir sjukt utmattad.

Och att ha blivit våldtagen känner man sig sjukt äcklig, ful m.m. För en person tog över ens kropp och gjorde det den ville göra. Det sexuella jag hade fuckade upp. Min vagina, bröst, hela min kropp kändes inte som min.

Jag bestämde mig att hålla det hemligt. Jag ville inte att folk skulle se mig på ett annat sätt. Min partner visste inte. Jag gjorde slut med honom för jag va rädd. Sjukt rädd. Just att han inte tyckte om snubben från början, och att han skulle bli arg på mig som åkte dit. Och dessutom visste jag inte om jag hade fått något. HIV? who knows?

Jag berättade till slut till min partner om våldtäkten och att jag är rädd att jag ska ha fått HIV. Han var redan arg innan, efter han fick veta exploderade han.

"JAG VISSTE HAN INTE VA BRA FÖR DIG" "DU MÅSTE ANMÄLA ANNARS GÖE JAG DET" "BERÄTTA VART HAN BOR" "TÄNKER RINGA DINA FÖRÄLDRAR" "VARFÖR PUTTADE DU INTE UNDAN HONOM"

Jag trodde han skulle förstå varför jag gjorde slut. Att det var aldrig menat att detta skulle ske.
Men han lämnade mig.

Och jag har varit med om trauman innan och har sen dess haft trust issues men asså efter det och hur han beteddesig, har trust issues blivit ännu värre.

Det enda jag försöker i livet är att göra så gott jag kan. Men när känslorna tar över och tankarna rusar kommer jag reagera starkt och med all kraft puttar ut det från mitt liv. Det kan vara dom minsta sakerna.

Hur fuck klarar sig folk hela livet?

Tror döden är skönare än den bästa orgasmen man har fått. Tbh.