Praktiskt sett sovandes.

För min värld är suddig. Fylld med alla möjliga av saker.
Det är nästintill som Alice i Underlandet, med ett leende på läpparna ska vi bege oss.
Till våran egna lilla värld. Fallandes, snurrandes, bort. Bort från kyssarna som befläckar minnet, bort från pianofingrarna som spelar på din hud. Bort från minnet.
Bort från den delen, att jag måste påminna mig själv att vi aldrig någonsin var någonting.
Det var bara några enstaka veckor, knappt en månad i en hel livstid.


För jag är trött och känner mig filosofisk, kanske inte. Är nog bara min mage som spökar, den är hungrig, det luktar mat överallt. Herregud.
Jag har spenderat dagen framför tv:n, just nu sitter jag och väntar på att Top Model ska börja så jag kan få ägna mina trötta ögon mot vackra människor. Tidigare har jag ägnat dem åt Terminator; The Sarah Connor Cronicles. John Connor är snygg, och Camerons hår vill jag inneha.