Det där med stökigt rum

Jag slog precis av en tanke, den uppstod då min pappa kommenterade att min rum alltid är stökigt.
Och det är sant, det är alltid stökigt. Det är alltid kläder på golvet, det är alltid skräp på skrivbordet, min säng ligger alltid halvt på golvet.
Men, jag trivs i det. När det är städat är det obehagligt. (självklart vill jag inte ha världens svinstia)

Men min tanke var, att jag tror mitt rum speglar mig som person, jag är väldigt mycket kaos, men trots det kaos:et vet jag fortfarande vart allt är, och jag trivs ändå.
Och som med mitt rum kan det vara jobbigt tidvis, men jag skulle inte ändra på det.

Insåg precis också att jag precis jämförde mig själv med mitt stökiga rum, men ibland så.