You kicked my heart in the ass.

Jag har så himla blandade känslor. Jag mår illa, och vill gråta och skrika men egentligen så är jag ganska stolt över mig själv. Jag lyckades röka och dricka i falun (och komma undan med det) och så sov jag knappt något men jag klarade mig igenom varenda lektion och tyckte, ärligt talat, att det var kul. Jag har med all säkerhet höjt mina betyg. Och det gör mig stolt. Så fucking stolt.
It's like, oh, wow. I don't know. Lovely.

Fast jag vill gråta och skrika för att jag är så himla trött på allt. Nästan ingen smsar mig längre och mina vänner.... Jag vet inte, idag så skrek de åt mig att jag var egoistisk och bara tänker på mig själv. Att jag är barnslig, dryg, otrevlig. Ja, allt.
Jag orkade inte ens kolla på dem då.
Jag suckade tungt, trängde bort tårarna och forsatte att städa rummet. Vadfan gör jag för fel? KAN NÅGON BERÄTTA DET FÖR MIG? Istället för att bara.... Ignorera mig och prata om mig bakom min rygg.
Mänskligheten är ju fan.
Jag vet inte.
Orkar inte med andra människor just nu. Dem drar bara ner mig till botten av ån. Men innerst inne så vill jag att någon ska bry sig. Att någon ska fråga hur jag känner, eller kanske bara prata med mig. Berätta för mig vad jag gör för fel, eftersom att jag inte kan förstå det själv.
Jag känner mig bara så djävla ensam, som om att det inte finns någon att vända sig till, eller lita på.
Det är så enkelt att vara ensam. Men det känns som om jag inte vill vara det längre... Eller?
Jag vet inte hur det känns att inte vara ensam.

Oh my god, I need to stop being a fucking wanker.

Blev ingen Popaganda heller.
Kul liv.