I'm sad to the core.

idag var jag på furuviks djurpark och fick vakna klockan fem imorse, men det var det värt. vi hade föreläsning med en tjej som hette Ing-Marie (tror jag?) hon är en utav få i världen som kan handskas med schimpanser. hon har uppfostrat alla schimpanser i den djurparken på ett sådant fantastiskt sätt. de beter sig inte som människor, det är hon som beter sig som en schimpans och de accepterar henne som deras mamma. föreläsningen var så djävla vacker och hemsk, sitter och gråter just nu bara när jag tänker på det. alla historier hon berättade om schimpanser hon räddat från att bli turist attraktioner eller från att bete sig som människor till någon löjlig reklam. hon berättade att folk skjuter ihjäl schimpanser i regnskogen och drar iväg schimpansungar från deras döda föräldrar och utnyttjar/säljer vidare/förgriper sig på dem eller bara låter dem dö. jag grät, alla grät. hur fan fick jag reda på det här nu? hur kan alla blunda för hemskheter i världen? vi måste göra någonting, JAG måste göra någonting. det här är så djävla oacceptabelt och jag mår illa. jag skäms för att vara människa, och jag skäms för att jag klagar över mitt liv när man här sånt här. schimpanser är det närmsta djur i släktet vi har, och de känner precis likadant som oss, och när jag hör det här.....
jag vet inte.
jag mår så djävla illa.