the botten is nådd

Onsdagen var den sista dagen i L.A och jag hade så himla roligt, och nu kan jag helt ärligt säga: vad fan var det jag saknade här? varför längtade jag hit så förbaskat mycket när jag egentligen hade det time of my life där borta? jag kände mig lite älskad och uppskattad för en gång skull. med alla komplimanger och snälla men ändå lite craycray people. I onsdags så var jag med mina två fastrar, Filip, pappa och mina systrar på Venice. vi fick någon konstig dryck (gratis?!) som hette Bob Marley Mellow Mood som tydligen är motsattsen till energidryckor. verkade lite som effekterna från weed, hahaha. Filip gick runt och var helt knäpp, han skrattade åt hur starka alla färger var. oh, that retard, och pappa gick runt med weed glasögon och jag kunde inte sluta skratta. jag kunde heller inte sluta skratta åt Filips fake leg där han tydligen hette Andres och när vi var fett YOLO_SWAG och dansade till typ hiphop i bilen.

btw, när vi var framme på Arlanda så träffade jag även Timbuktu(!!!!!) vi tog en bild tillsammans också(!!!)

men jaja, whateverrrr. skulle träffa Jannis, Jannica och Sanne idag men så blev det inte alls. Sanne orkade inte åka hit, Jannis har utegångsförbud och Jannica svarar inte.
kul.

nej, nu ska jag faktiskt tända ännu en till rökelse och lyssna på the xx eller lana på min dumma lp-spelare som funkar lite när den känner för det.