minnen av aprilhimlen

var på blåvägen och först var det väl kul, fast ja. efter ett tag så kom alla jobbiga människor och ända sedan jag kom hem från skolan har jag varit pissed off på hela djävla världen. känner för att slå sönder saker, eller slå folk i ansiktet. sa inte ens hejdå till någon för att jag var så sur. och när jag åkte hem så var det ingen djävel som ville svara i telefon heller. DÖDÖDÖ. dessutom är det en katt utanför mitt hus som låter som om den blev misshandlad eller något, like what is this fuckery? is this a motherfucking joke?
nu kommer jag bli en sådan person som lägger upp saker på internet då jag bara klagar.
eller nej, vänta. det gör jag ju redan? vill bara flytta till något annat land och aldrig mer komma tillbaka. så djävla sur är jag just nu.
hejdå