känslor, förvirring, smärta

Sitter i skolan och pluggar, trots att det är över en timme sedan jag slutade. Om en timme ska jag åka och handla med Elisabeth.
Trodde att det skulle hjälpa att sitta kvar och plugga.. Bara för att slippa tänka på allt annat. Men jag tänker visst lika jävla mycket ändå. Det gör så jävla ont, smärtan är den värsta. Jag fattar fortfarande ingenting, jag väntar och jag hoppas, men någonstans känns det som jag hoppas i onödan. Det är jävligt länge sedan jag öppnade upp mig och släppte in någon i mitt liv, och om det här slutar som jag är rädd för att det ska göra, så lär jag nog aldrig mer släppa in någon i mitt liv igen. Gång på gång blir man sårad, spelar ingen roll om man träffar någon som skulle kunna bli en vän, eller om det är någon som skulle kunna bli något mer, för i slutändan blir man ändå sårad.
Idag är jag inte tacksam för något alls. Inte ens lite tacksam. Idag är allt bara skit, även att jag för första natten på evigheter faktiskt har sovit. Det spelar liksom ingen roll om jag sover eller inte längre, för sängen är lika jävla tom när man vaknar ändå. Och allt kändes så jävla bra, fram tills igår, då jag verkligen insåg att det aldrig kommer kunna bli bra..
Man får höra att man fortfarande är ung och att man har hela livet framför sig, men det gör ingenting lättare. Det känns ändå som tiden håller på att rinna ut, jag vet inte om det beror på att jag mår som jag gör, men det är lika jävla jobbigt att vakna ensam i en tom säng varje morgon. Jag föll, riktigt jävla hårt, för någon som åter igen verkar vara helt fel. Och den smärtan jag känner nu har jag aldrig känt tidigare, på samma sätt som jag aldrig känt samma lycka som jag kände med dig. Jag saknar dig, varenda minut, men vad hjälper det? Kommer jag någonsin kunna återvända? Det känns inte så just nu. Nu vill jag aldrig åka tillbaks, jag vet inte vart du står, jag vet inte vad du känner, och jag har ingen jävla aning om någonting alls. Det finns ingen att prata med, jag vill inte höra massa jävla skit som att "du förtjänar någon bättre" eller "allt kommer ordna sig". Jag vill inte höra att jag ska glömma det. Jag vill inte glömma det, jag vill spola tillbaks tiden, åka tillbaka till dig, och aldrig någonsin åka därifrån.

Jag hatar det här, jag hatar känslor, jag hatar kärlek, jag hatar allt.
Och gnäll förfan inte om att jag är bitter, då kan ni dra någon annanstans..