Cancer

För några dagar sen,
När jag var på väg hem
Så funderade jag hur jag skulle gå in genom dörren
Hur Danja skulle vara så himla glad
Vifta på svansen och bara springa runt omkring

Så många dagar som jag bara struntat i henne
Gått förbi
Utan att märka nått..

Att jag kan vara så dum..
Att tvn är viktigare än den som funnits där varenda jävla gång jag varit ledsen.
Hon är nog den enda som funnits där för mig hela tiden..

Och snart finns hon inte mer..
Jag hatar cancer
Den bara förstör..
Själva tanken
När jag kommer hem
Öppnar dörren
Och ingen bryr sig ett piss om att man kommit hem
Ingen som är överlycklig
Ingen som blir glad bara man säger dennes namn

Jag ångrar alla dagar jag struntat, gått förbi

Det är som att man skriker på någon, säger dumma saker
Nästa dag så kanske den är död.. Man kan aldrig ta tillbaka nått

När jag väl kom hem satte jag mig i soffan kollade på tv
Men med Danja i min famn

Hon må så vara en hund.. Men hon har ett liv och ska hon dö ska hon ha ett liv som var värt o leva.
Jag hatar cancer :'/

Undrar om hon lider..