Massor av svordomar.

Är så fruktansvärt less.
Just nu går allting käpprätt åt helvetet och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Behöver vänner som bryr sig.
De enda som jag verkligen kan umgås med och prata deep och sen bara övergå till det vanliga är med mina pojkar från Ume-hållet.
Men dom bor så långt bort.
Eller inte långt, bara typ 16 mil, men såpass långt bort att jag inte kan sova hos dem utan att mamma ska hålla på att fråga en massa saker.
Vill verkligen inte vara i Lycksele i helgen.
Det är så himla långtråkigt och ensamt.
Har ju förfan inga vänner som faktiskt går att umgås med.

Och blev inga piercingar i veckan, måste snacka med mamma och massa grejer.
Min kropp, mina piercingar, eller hur var det?
Bråkat med mamma typ halva dagen om detta nu och jag orkar verkligen inte att det alltid ska bli såhär.
Mammas födelsedag och allt.


Är typ en väldigt dålig dotter tycker jag.