Nothing

Fanny sprang fram till mig, gav mig världens underbaraste kram
Ulrika öppnar dörren och kramar mig
Kollar in mot hallen
Där står han
Jag ser på honom
Känner absolut ingenting
Han går fram till mig
Ger mig en kram
Som känns som att den varar i flera timmar
Jag börjar gråta
Han säger
"Hej! Det var länge sen!"
Jag får inte ens fram ett "hej"
Utan står där som ett fån
Han kramar mig igen
Tårarna rullar ner för min kind
Jag kände ingenting
Han går in
Pratar om en massa saker
Jag tänker inte
Jag känner inte
Jag gråter bara
Vi sätter oss och ska äta
Och sen tänker jag för mig själv
"Det här är hemma, det är här jag vill leva föralltid"
Jag mår bra
Samtidigt som jag är helt förstörd