Filmrecension - Pay it forward

Pay it forward
Filmen om pojken som försökte förändra världen
Regissören heter Mimi Leder och personerna i huvudrollerna är Kevin Spacey läraren, Helen Hunt mamman, och Haley Joel Osment pojken.
Filmen gjordes i Amerika år 2000 av filmbolaget Warner Bros. Pictures.
”Pay it forward” handlar om en pojke som heter Trevor som just börjat sjuan och har fått en ny lärare som ger klassen en uppgift – att komma på ett sätt att förändra världen.
Trevors mamma Arlene är en alkoholist som jobbar på 2 olika klubbar.
Som uppgift så väljer Trevor att hjälpa tre personer som i sin tur ska hjälpa ytterligare tre personer, så Trevor tar först hem en hemlös man, sedan försöker han få ihop sin mamma och sin lärare.
Det är även en journalist som följer alla människor som hört talas om detta ”skicka vidare” och han får träffa många olika människor i kampen om ett bra inslag i tidningen.
Handlingen utspelar sig i Las Vegas på 2000-talet.
I huvudrollerna är det Eugene Simmonet, som är läraren till Trevors klass, han har brännmärken i ansiktet och vill ha hela dagen som en rutin, allt ska vara i sin ordning och allt ska vara punktligt och felfritt.
Mamman, Arlene McKinney, jobbar på två olika jobb där hon arbetar så bra hon kan för att få behålla sin anställning, samtidigt som hon ska vara mamma till Trevor utan någon hjälp av pappan.
Och pojken, Trevor McKinney, är en liten pojke som trodde att man skulle göra något stort för att förändra världen och inte bara något litet som att hjälpa till hemma.
Så till sist är det Chris Chandler som är en journarlist som åker runt i Amerika för att hitta källan från där det först började.
Jag blev mest intresserad av Trevor för att han verkade så modig att gå fram till den hemlöse och prata med honom och ta hem honom. Och för att han verkar veta hur han vill ha det, inte bara hemma, utan också i skolan och runt om i världen.
Han verkade vara en sån som bestämmer sig för saker ganska fort och får saker gjort direkt istället för att sitta och fantisera om det.
Delen där Trevor sa åt mobbarna och stod upp för sin kompis fastnade jag för mest, dels för att det var sjukt modigt gjort av honom men också för att det inte verkade som att kompisen brydde sig speciellt mycket om Trevor, och sa knappt tack, han sprang bara där ifrån och var glad över att det inte var honom de slog.
Det som var bra med filmen var att det faktiskt inte verkade inte som att de hade hittat på, utan det verkade mer verklighetsbaserat, det kändes som att filmen var baserad på en verklig historia. Det jag tyckte var dåligt var att Trevor dog i slutet, vilket kändes sjukt fel, då filmen bara inte kunde sluta så. Det kändes som att det fattades något, det kändes som att de har glömt något.


Detta kändes skönt, att äntligen vara klar med min svenskauppgift som han väntat på att få in i säkert två veckor nu.
Fast har även kvar att göra en bokrecension och en inlämning om dialekter, som han väntat på ännu längre än filmrecensionen, typ säkert två-tre månader...
Jag är inte så duktig på att lämna in saker i tid kan man lugnt säga...

På Engelskan har jag dessutom tre bokrecensioner som jag ska lämna in, även göra klart några uppgifter.
I So har jag två prov som jag inte gjort än, och i matten har jag två uppgifter som jag inte ens börjat på.

Aja, det tar vi senare, nu ska jag försöka sova, då jag vill kliva upp runt 10 istället för typ 12 på dagen, eller 5 på morgonen.

Godnatt!