YValentins blogg



33 år. Bor i Falun, Dalarnas län. Är offline

YValentin

Senaste inläggen

Fml
29 augusti 2017 kl. 20:35
Bara sluta
27 augusti 2017 kl. 14:15
Well
25 augusti 2017 kl. 20:08
Orden jag sade
25 juli 2017 kl. 11:56
Ingen titel
24 juli 2017 kl. 22:43
Nej bara nej
20 juni 2017 kl. 11:19
Nu-uh
11 juni 2017 kl. 21:13
Snälla
5 juni 2017 kl. 18:13
Hmm
12 maj 2017 kl. 21:11
Ibland så
17 april 2017 kl. 17:17
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Y Valentin Civilstatus: Inte valt
Läggning: Inte valt
Intresse: Inte valt
Bor: Inte valt
Politik: Inte valt
Dricker: Inte valt
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2008-02-10

Event

YValentin har inte lagt till några event än.

Vissa dagar

Jag kom hem för 24 h sedan exakt! Jag trodde det skulle bli trevligt! Jag har verkligen saknat min mamma! Hon jobbade sent igår och idag! Jag och pappa är hemma!

Grejen är den, jag älskar min pappa ovillkorligt!! Men, det är svårt att hantera när han inte kan hålla sig från alkohol! Jag har växt upp med en pappa som är alkoholist, han missbrukar fortf. alkohol! Han dricker det som om det vore vatten! Inte på dagar som han jobbat vilket är tur det! Men jag förstår inte riktigt hur det fungerar!! Visst det är okej att ta något glas ibland, eller till maten, men han värderar att dricka alkohol över att äta.

Jag förstår inte riktigt hur det går ihop, han säger att han dricker för att det är gott men jag tror att han dricker för att han inte kan sluta! Detta har pågått i över 20 år.. Så gott och kul kan det inte vara! Hans lever kommer att bli helt förstörd! Men han förstår inte det farliga.

Varje gång jag hör ljudet av en ölburk som öppnas så får jag rysningar, inte av det bra slaget! Utan att nu kommer jag få skit av något slag!

Det har jag fått växa upp med och antagligen kommer få leva med för resten av mitt liv, att få fysiskt illa varje gång jag hör det ljudet!

Alltid när vi var små fick jag alltid all skit för ALLT! Utan min mamma hade jag nog inte överlevt då jag är verkligen känslig och reagerar väldigt dåligt på sånna situationer! Hela mitt liv har jag trott att allt är mitt fel, lite som i Amelie från Mont martre när hon tror att hennes kamera orsakar olyckan världen över! Men jag har nog aldrig insett att det finns ingenting jag kan göra!

Det värsta är att det inte är ens eget fel, som barn när man växer upp så det inte barnets fel att en förälder missbrukar substanser!

Jag hittar ingen utväg till detta! Kommer jag alltid tro att det är mitt fel eller kommer det bli bättre! Tänk om mina framtida barn aldrig får träffa sin morfar! Precis som jag, som aldrig träffat min morfar då han gick bort ca 40 år innan min födsel!

Men jag älskar dig ändå min far! Jag är verkligen bara orolig!
X


Logga in för att kommentera