Ugh

Idag har varit en bra dag! Kan inte annat än att känna rastlösheten krypa upp samt ensamheten! Jag är påväg ner i en svacka känner jag! Och det värsta är att det inte går att göra någonting åt det! Önskar att min läkare kan skynda på så jag får rätt medicin så att jag kan leva ett sånär normalt liv!

Vill inte vara ensam längre! Jag börjar känna att dagarna, veckorna, månaderna och åren rusar förbi! Jag vill ha en person, men äsch let's face it, han är inte ens intresserad! Men jag är väl ganska glad ändå! Har så fina vänner att jag nästan blir tårögd! :)
X