XxelliiXxs bilder

Förra

Nästa

Ingen kan se den sorg han bär på i sin ensamhet.

Den sorg som för med sig denna benägenhet.

Han sitter i sin mörka lägenhet.

I varje vrå, i varje hörn, samma obekvämhet.



Han har mycket av det, det kallad livserfarenhet.

Men i hans en gång varma hjärta, finns nu bara frusenhet.

Han bar alltid mycket av det, det kallad hängivenhet.

Men i hans en gång starka sinne, finns nu bara övergivenhet.



Han har huvudet lågt, full av förtegenhet.

Orsakad av den katastrofala omständighet.

Den omständighet som förde med sig hans fientlighet.

Och som satte honom i hans enskildhet.



Tänker han tillbaks är allt han ser suddighet.

Känslan som smyger sig på kan han inte fly ifrån; ofrånkomlighet.

Den fysiska konsekvensen innebär stelhet.

En gripande bild av svaghet.



Den smyger sig på en, slingrar sig runt om en, ormen kallad uppgivenhet.

Tvungen att fly undan denna hopplösa, hemska och självdestruktiva verklighet.

Men han vet att han bara har sig själv att skylla på, hans vettlöshet.

Det kom att bli hans sista tanke, då han sakta gled in i medvetslöshet...