Jag har varit i exakt samma sits. När jag väl drack, fanns det inget stopp. Vilket gjorde att jag valde att lägga av helt Istället. För tillslut gav det mig ingenting. Bara ångest och en rejäl jävla bakfylla som hängde i sig lagom tills det var dax för nästa.

Min "räddning" blev ju av att jag blev inlagd, då kunde jag inte dricka. Och var förberedd på att jag skulle bli sugen när jag väl kom ut, men det blev jag inte.

Första testet är ju och se hur långt man kan gå utan alkohol. Hur långt man är beredd att pusha sig själv.
T.ex - jävlar jag klarade att stå emot den här helgen!! Undra om jag klarar nästa? Jo..Jo det gör jag!

Och även om man tvekar så finns kämparandan där ändå och man vill överbevisa sig själv.
Jag har varit nykter nu i 3 års tid. Inte en enda droppe, inte så mycket som en smuttning ens.

Mycket handlar också som trespy säger, det gäller att ha bra stöttning från familj och vänner! Att dina vänner accepterar ditt beslut till nyktert liv och inte försöker pressa dig med en krog-runda. Att hjälpa dig stå emot när suget väl kommer (:

Tror du kommer fixa det galant (:

Du måste ha bra vänner och familj med mycket vett i som stöttar dig i ditt nyktra liv. Glhf!