Vad

Vad gör man när man får veta att en person som tagit upp över ett år av ens liv ljugit en i ansiktet om saker hela tiden?
När den ljugit för andra om vem man är, vad man gjort, vad man gjort tillsammans.
När man får veta att personen har målat upp stora avancerade lögner om situationer som inte existerat.
Även om man inte ens pratar längre, och kanske inte tänkt att nånsin göra det igen, så ändrar det på så mycket.

Det uppenbara är väl att man bara skiter i personen, ser framåt och ignorerar om det visat sig vara en idiot.
Tyvärr är det inte så enkelt när personen vart det viktigaste man haft och man får veta att så mycket var lögn, man börjar ifrågasätta hur mycket som nånsin vart sant.
Betydde man något från första början? Betydde man nånting under tiden, va allt bara en enda lögn..?

Börjar undra om okunskap hade vart bättre, nån form av säker bubbla som gör att man inte behöver tänka på det.
Men så är inte fallet, istället sitter jag och tänker "vad har hon sagt mer till andra om mig som inte alls är sant?", "vad av det hon påstått har nånsin stämt?" osv.

Det är konstigt att man råkar på så mycket personer som på efterhand visar sig vara rätt vidriga människor.