Nykter.

Efter mitt senaste inlägg så var jag så trött att jag var tvungen att lägga mig igen och jag somnade omgående.
Jag hade 4-5 olika drömmar samtidigt och allt kändes verkligt, helt plötsligt var jag vid medvetandet men kunde inte röra mig eller slå upp ögonen, jag kämpade men det var som om någon hällt cement över ögonlocken.
Det värsta av allt var att jag inte kunde andas.

Jag försökte skrika, försökte lägga min all min vikt på ena sidan för att lyckas ramla ner från sängen, nå alarmet vid sängen för att få dit personal, men hur mycket jag än försökte röra mig så var det som om jag var förlamad.
Hade fruktansvärt mycket panik inom mig innan jag rakt av tänkte "nu dör jag, nu dör jag" innan jag efter en liten stund fick upp ögonen och drog in ett djupt andetag det första jag gjorde.

Pratade med en sjuksköterska direkt efter som lugnade ner mig och förklarade att jag kan ha råkat hamna i en sömnparalys.. Men också att det kunde vara blandning av mitt mående och biverkningar av medicinen.
Hände det igen skulle jag ta upp det, haha knappt så man vågar somna om ikväll ju.

När jag kommer ut härifrån så ska jag hålla mig nykter iallafall försöka fram tills nyår.
Kan inte dricka när jag är här och jag har tänkt på vad läkarna har sagt om mitt alkohol drickande. Det gör mig ingenting förutom att förvärra mitt tillstånd ev sjukdom.
Tål mer sprit än min farsa gånger tre och han dricker ganska kraftigt så jag ska få en remiss till Mara beroende.

Idag har jag mått ganska bra ändå, träffade min pappa, åt min favoritmat, tog en promenad, rensade tankarna men börjar få lite smygande ångest nu dock.
Överlever nog.
Har släppt allt som är utanför dessa dörrar nu, för det spelar ingen roll vad som pågår därute.
Sen har jag kommit över den "värsta delen" känns det som iallafall, har vant mig vid reglerna, har spanat på personalen och sett hur dem fungerar, läst av patienterna osv.
Varför jag har gråtit och haft en sån extrem vecka är ju pågrund av att jag är i "kontakt med mina känslor" på ett helt annat sätt nu än när jag är hemma.

Ute kan jag alltid köpa en flaska sprit, eller trycka i mig 50 piller och sova i 48h på sträck för att slippa handskas med mina jobbiga känslor.
Men här har jag har klarat mig i en vecka snart som nykter och fått brottas med min ångest på ett "normalt" odestruktivt sätt, därför är det lätt att tänka och känna att man vill ge upp.
Det gör ju ont i själen och ingen vill lida såhär men man lever för sina nära, för dem som inte tappat tron om att du kommer att bli bra förr eller senare.

Det gör ont hela tiden nästan och jag är som sagt vilsen.
Ena dagen vill jag en sak, oftast sånt som är en omöjlighet för att sedan tappa allt.
Vad har jag? Vad har jag inte?
Vad har jag idag som jag inte har imorgon?
Vem kan jag lita på? Vem vill mig bara illa?

Jävlar vad allt möjligt kom nu.. Har varit rätt kass stämning på avd i kväll, blir nästan för mycket påverkad av allas ångest.
Måste avsluta. Måste ta en pause.
Röka, ta luft och lämna det här onödiga grubbleriet en stund.