Känsligt.

Jag har haft några besök idag vilket självklart uppskattades. Jag sken och livsglädjen åkte upp såklart.
Nu dessa två timmar har dock varit ett öppet helvete, det har varit kaos på avdelningen och jag har mestadels suttit på rummet och konstant gråtit.

Jag är så ledsen och känner mig oerhört ensam här vilket suger därför blev besöken ännu mer känsliga i efterhand.
Men fy helvete vad jag är tacksam för att jag har folk som bryr sig. Jag älskar dem över hela mitt hjärta och fastän jag inte är duktig på att visa det alla gånger.
Antar att det där med att jag nu gråter och har ångest hör till, det var längesen jag satt på en låst avdelning överlag. Men även i dessa lägen känner man hur mycket man uppskattar det "lilla" man har.

Vänner är familj för mig. Dem ända jag har kvar.
Jag önskar bara mer livsglädje. Jag önskar jag kunde må bra på insidan också.

Är vilsen med blandade känslor gällande allt.