Tilphys blogg
Tjej, 30 år. Bor i Stockholm, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
Död21 oktober 2015 kl. 10:14
ointressant
3 mars 2015 kl. 10:23
ZzZzZ
1 januari 2015 kl. 16:45
Jul.
22 december 2014 kl. 01:20
Sömn vad är det?
19 december 2014 kl. 08:38
Blabla.
18 december 2014 kl. 09:39
Ejehheehhwhwh
14 december 2014 kl. 05:01
Ändrade planer.
13 december 2014 kl. 22:51
City snart
13 december 2014 kl. 15:11
TRÖTT
11 december 2014 kl. 11:44
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Nathalie Civilstatus: SingelLäggning: Bisexuell
Intresse: Politik
Bor: Själv
Politik: Hemligt
Dricker: O´boy
Musikstil: Death metal
Klädstil: Galen
Medlem sedan: 2011-02-13
Event
Tilphy har inte lagt till några event än.
ATT HA LEVT MED EN PSYKOPAT.
Jag återblickar mitt liv till och från med hopp och tro om att kunna acceptera saker som dem idag är och försöka förstå mig på varför jag blev utsatt på det viset jag blev.
Nu vet jag varför.
Att leva och växa upp med en psykopat tär på ens psyke något otroligt.
Ingen förstod eller ville tro på mina ord som barn till att börja med.
Inte ens idag.
Hen hade sånt pokerface.
"Du har en sån underbar **"
"Hen är så jävla schyst och snäll"
"Lyllo dig"
Jag är på så vis "fri" från dennes grepp idag.
Men när jag är i personens sällskap så reser sig nackhåren.
Än idag kan jag få rysningar när personen är arg.
Även om jag inte träffar personen så får hen mig att känna mig rent värdelös på en sekund om hen så vill
Personens ord om att h*n älskar mig är rent ut sagt lögn.
Såfort personen inte vinner något på att vara med mig så duger jag inte.
Jag har sätt hens fulspel hela livet.
Mytoman så det bara skriker om det.
Hens sätt att manipulera och vrida med sanningen.
Se hur hen högg folk i ryggen ständigt.
Charmen som speglar sig ut mot omvärlden och när det passar h*n själv.
Men dess ögon, helt tomma och iskalla blick.
Vad som hände innanför stängda dörrar under flera års tid..
Systematisk misshandel.
Såfort något litet gick fel så blev h*n galen, riktigt läskig och allt var alla andras fel.
Hen erkänner aldrig att h*n har fel även om det står skrivet på papper.
"Våga aldrig påstå att det är mitt fel din förbannade jävla f!tta"
Hela tiden se sig själv som en mycket bättre individ än andra.
Såfort det blev bråk så fick h*n på något konstigt vis alla på sin sida och det själva offret fick skulden.
Hen gjorde gärna ditt liv till ett helvete.
Det finns aldrig någon ångest eller skuldkänslor på det h*n gjort mot mig eller andra människor.
ALDRIG.
Någon få gång har det bara varit ett iskallt ord.
Personen har livnärt sig på att utnyttja folk, även närstående och mig gällande precis allt.
Klarade inte av att se andra lyckas i livet och var gravt svartsjuk.
Dem gånger jag i panik inte orkat mer och rymt/stuckit så har personen spelat cirkus och bett mig komma tillbaka och lova en förbättring.
"En förbättring som aldrig kom."
Det blev värre år för år.
Personen är densamma än idag om inte värre.
Egocentrisk skitstövel.
Kärlek?
Vad är det?
Dessa obehagliga smygande plötsliga humörsvängningar utan riktiga anledningar.
Jag var 6 år gammal och h*n kunde sparka sönder saker framför mig för att jag vadå? - Inte hade plockat upp mina barbiedockor på golvet.
Det spelade ingen roll ifall jag var liten. Personen fanns där när h*n själv ville. Och det var väldigt få gånger det handlade om riktig kärlek. Knappt inte.
Man kände av hur man var hatad och oälskad.
Det där maktmissbruket. Såfort någonting spekulerades runt hen så tog personen åt sig äran och hade ingenting emot att stå i centrum, minsta fel någon gjorde och hen snurrade dig runt lillfingret och dödade dig långsamt.
Jag började tillslut ge med mig gällande pengar, typer av uppmärksamhet som hen njöt av för att se personen glad.
Allt handlade om hen.
JAG DÖG INTE.
INGEN DÖG.
Det ska pratas om när mormor dör.
Känsokalla svin.
Om arv.
Snackar skit, tar ingenting seriöst för fem öre.
Missbrukare.
Skiter i hur dåligt jag mår.
Skiter fullständigt i skador personen gjort.
Och nu sa jag ifrån.
Självklart kom hens vidriga känsokalla fittiga sida fram.
Som fucking vanligt.
Vill inte ha ett skit med hen att göra.
Jag kan faktiskt inte beskriva hur illa det är att ha levt med en sådan människa..
Mår så jävla illa.
Elaka jävla människa.
Blir äcklad.
Finns ingen värre typ en denna människa.
Har försökt från mitt inre att göra saker bra.
Fått mig att duga.
Men NEJ.
Personen utsätter mig bara för skit ständigt.
Gjort under hela mitt liv.
Narcisstisk personlighet.
Hur gör man sig av med denna typ av människa?
För helt ärligt.. Jag känner mig fången även om jag inte bor under samma tak som hen.
Hen lyckas alltid manipulera mig tillbaka och suger ut all kraft jag samlat på mig.
Blir nästan gråtfärdig.
Är det någon som känner igen dess underliga beteende?
Hur gör man sig av med dem?!