Sex år.

När en i familjen dör så försvinner en bit av sig själv.
Jag kommer aldrig komma över min brors död någonsin.

Det är en liten skillnad när någon dör en naturlig död.
Då har man lättare att acceptera det.
Men när någon som man stått en nära dör i en olycka så ung, då blir allt svårare.
22 år gammal.
10 dagar efter bröllopet.
6 år sedan.
Jag är evigt tacksam att jag var med på hans bröllop.
Vem visste att det var sista gången man skulle se honom i liv?

Idag var jag där och lämnade en krans.
Gick även förbi min bästavän pappas grav och min morfar som dog för ett halvår sen.

Inte lätt alls. Men..
Jag hoppas vi ses någon dag.
Vackraste!