PÅ LÖRDAG ÅKER JAG TILL D-FORS OCH JAG ÄR LYCKLIG.

Lyssnar på Dope.
Tjafsat med mitt ex idag.
Så låten Die Mother Fucker Die passar bra just nu.
Jag orkar inte vara hatisk. Låten beskriver det mesta jag kände förr.

Dessutom har jag och mitt ex EX återfått kontakten från tomma intet.
För två år sen bråkade vi två ganska kraftigt och kan väl mer säga att vi rent av ogillade varandra.
Nu har vi dock börja skriva med varandra, har fått mer insikt av varandra och vi har till och med mer gemensamt än vad jag kunnat ana.

Skojar inte när jag säger att hon är min spegelbild.
Jag har aldrig stött på en sån underbar människa som hon egentligen faktiskt är.
Någon förstår mig.
Så vi har börjat öppna upp oss för varandra.
Hon är så förstående.
På lördag åker jag till henne och stannar någon dag. Och jag vet att vi kan stötta varandra med tanke på att vi har liknande problematik.

-
Sen är jag faktiskt på bra humör och känner mig.. behövd av människor för en gångs skull.
En gammal vän skrev till mig idag, jag träffade hennes senast för sådär 10 år sen typ.

"hej du! känns så konstigt att skriva till dig när man kände dig ett kort tag när man nästan var en bebis, men jag skulle jättegärna vilja träffa dig och bara prata. du verkar vara så himla bra på det. jag har haft det ganska jobbigt ett tag nu och har inte haft några bra vänner att luta sig på. när jag läser dina inlägg på fb verkar det som att du är lättsam, öppen och varm, det jag just behöver. så det skulle vara superkul för mig att träffa dig. vad säger du om det?"

Med andra ord:
livslusten är på topp.
har inte upplevt ångest på länge.
har hållt mig ren.
jag sköter mig.
jag känner mig glad och lycklig.
kämpar på och jag är en överlevare.

Det där med rakblad, missbruk, att försöka begå självmord och att döma, vara elak mot sig själv gör resan så mycket tyngre.
Vet hur enkelt det är att ta till sig allt det där när allt känns svart.
Jag kämpar everyday still.
Håller mig borta från skadliga handlingar för jag vet att det inte hjälper mig i längden.
Jag har alltid den lilla gnuttan av livslust.
Annars hade jag slängt mig från en klippa för länge sen.
Så många gånger jag har sagt att det är hopplöst och aldrig att det kommer bli bra.
Men fan vad långt jag har tagit mig själv!

Jag var så nere under flera år. Tog död på mina närmaste.
Tjejen med kroniska självmordstankar, som skar sig varje dag för att orka le mot folk man älskade, tjejen som var hatisk och sårbar. Det där monstret.
Borderline.
Depression.
ADD.
Bipolärt syndrom.

And hey.
I'm still here. Smiling. Känner att jag har ett liv värt att leva.
Don't you ever give up, you hear me?
Du som läser det här och kanske inte mår bra. Du har mitt fulla stöd.
Kämpa kämpa kämpa. Ge aldrig upp. Du kommer klara dig GALANT!

(det här är inte ens hälften av alla papper som finns om mig.)

-
okej.
det här inlägget blev snurrigt. massa babbel.
aja.
det var underhållande.. eller något.
Tjing!