DBT räddar mig ifrån destruktivitet och att stå ut vid kriser.

Gruppterapin var awesome.
Idag var första gången på fyra månader om inte mer jag var närvarande, fick ta en "pause" från behandlingen när allt var som mest kaotiskt i mitt liv, så att komma tillbaka gjorde mig lycklig i ögat.

Vi är åtta stycken i gruppen, varav alla är nya.
En kille och två jämnåriga tjejer. Resten är lite äldre.

För er som inte vet så är DBT behandlingen utvecklad för människor som självskadar/självmordsnära kvinnor med IPS.
Men också:
• män med IPS-diagnos
• morfinmissbruk
• allvarlig ätstörning av bulimisk karaktär
• aggressions- och misshandelsproblematik
• ungdomar med missbruk och självskadande beteenden
• posttraumatisk stressreaktion
• åldersdepression med suicidala inslag.

Behandlingen går ut på att man mer eller mindre lär sig att hantera känslor/lära sig att acceptera läget i livet, använder sig av olika färdigheter för att stå ut vid kriser. Man ska hitta en balans i livet och använda sig utav mindfullness.

Att vara i en grupp där alla har samma diagnos/diagnoser (problematik) är till den större delen en enorm lättnad.
Innan jag gick den behandlingen så kände jag mig ensam, knäpp, galen eftersom ingen förstod mig eller mina känslor.

Jag går på toppen mediciner nu också som gör att ångesten mer eller mindre inte existerar på samma nivå som tidigare.
Antabus imorgon/ 15 dagar nykter idag. - Bryter för närvarande ett tungt missbruk. Det är tufft som fan. Det är en jätte stor förändring jag gör i livet som gör att jag är väldigt ledsen till och från. Men jag känner att det är värt det i slutändan.

Det värsta jag vet är när jag blir manisk.
Det obehagligaste jag vet är när jag blir psykotisk.
Så jag ska även få hjälp med det.
Snart börjar mina andra utredningar, så jag får för närvarande gå på dessa mediciner jag tar tills efter utredningarna är klara så jag får testa nya mediciner efter det.

Sen ska jag ta tag i mina andra beroenden/destruktiva handlingar. --> men en sak i taget.

Jag kan säga att det går på rätt väg.. Tack vare hjälpen från DBT gruppen/mina inviduella samtal, min kontakt med läkare och vänner.
Fuck yes. Fyfan vad värt det här slitet kommer bli i slutändan..

So fucking happy.
Gruppterapi ftw!