Gråter.

Saknar kärlek, varför ska det alltid va så svårt? Massa inre sår, jag lovar att detta är hårt. Har kämpat på, men fyfan de hjälper ju aldrig. Orkar inte leva för jag har ju ingen framtid, bara massa lögner och falska fittor i världen. Orkar inte kämpa längre för de är inte värt de. Blir sårad och sviken, är detta mitt fucking liv? Blickar upp mot gud, finns de något alternativ? Att detta går över eller är det för alltid? Vill ha tillbaks mitt hjärta, kan de ske en förvandling? Mitt liv har en handling o de är bara sanning, att jag aldrig mår bra och att jag är helt utan framtid. Att jag känner mig besviken, orkar inte leva längre i denna skiten. Mina känslor har blivit en lek för alla, dom sviker mig ständigt, fyfan vad ni är kalla!

Jag orkar inte kämpa, mitt liv slutar här, orkar inte leva ett liv i ständig misär, saknar kärlek... men hittar aldrig den rätta, Istället får jag plågas med denna smärtan.

Varje dag, samma kamp, det är jobbigt hela tiden. Sitter ensam med ett brustet hjärta och bara skriver, om mitt liv, mitt hjärta har krossats i delar. Känns som jag inte vill kämpa på något mera. Mitt liv är kört, jag har inte en chans längre. Vad jag än gör så blir mitt liv alltid värre. Min ängel, vart finns du någonstans när jag faller? Mitt hjärta är stängt, inburat bakom något galler, i ett fängelse där kärlek inte finns. Kan du komma tillbaka? Jag vill att du blir min....hjälp mig upp och tillsammans kan vi kämpa, hoppas den dagen kommer. Fyfan vad jag längtar! :'( Jag är ensam och väntar på att du ska komma. Men dröj inte för länge för jag kommer att somna. Somna in, och aldrig mera vakna. Tänker på livets smärta och jag bara skakar....