Djup ångest.

Allting känns så tomt och allting känns så meningslöst idag. Har ingen att snacka med som fattar hur jag mår, det är en av alla dagar som bara passerar förbi, det är tomt, litet, sjukdomen för sånt liv. Varför känns allting så tomt o varför fattar ingen jävel? Jag försöker att förklara med det är inte värt besväret. Det finns ingen som kan fatta och inte någon som förstår mig. Det finns inte ens en jävel som orkar säga hej. Varför står du och kollar och bara iakttar? När min smärta bara växer. Orkar inte vara kvar. Kan du hjälpa mig? kan du visa vägen ut? Jag får ingen luft, kan inte andas, förfan hjälp mig ut! Allt har blivit så fuckat, vad gjorde jag för fel? Var jag dum i huvudet eller, sjönk jag bara ner? i dina ögon, sjönk jag fan som en sten. Är inte längre värd ett piss, jag är ditt problem. Förlåt för att jag finns, jag ska sluta existera. Jag ska försvinna ur ditt liv och inte störa dig nå mera. Jag ska svära på din grav och jag ska hålla det jag lovat, jag är inte som du är, jag är mycket mer begåvad. Plugget det går skit, jag orkar nästan inte bry mig. Jag får F i fler ämnen än du någonsin kan tänka dig. Vad har jag blivit för barn, och vad har hänt med mitt liv? Det som förut var så bra har bara kraschat flera mil. Jag börja fighta med fler människor och fastnade i skiten. Ska man leva såhär när man är 14 år och liten? Ta mig härifrån fan det är min ända önskan, ta tag i min hand och gör min verklighet till drömmar. Jag hatar mitt liv men jag älskar att leva, jag vill leva annorlunda inte alltid gå och treva. Tiden den står still, snälla rulla klockan snabbt. Jag vill inte att minnena ska hinna ifatt mig. För varje dag som går, så förlorar jag hoppet. Jag vet att det finns många som bara vill hjälpa, men vafan ni känner inte innersta smärtan.

Det spelar ingen roll om jag dör imorgon eller om 100 år, du kommer ändå aldrig börja bry dig...