vad finns de mer att säga..?

Ett nytt liv,en ny människa. Helt unik,hon är sin egen. Hon växer upp,börjar tänka på sitt utseende efter en hård uppväxt med mobbing och "misshandel". Hon får svårt att äta,kräks varje morgon i kanske 1 månads tid. Hon blir smalare. Hon blir sedd som ett sexobjekt. Råkar ut för killar som vill våldta henne. Hon går till polisen och fixar en anmälan. Soc kommer in i bilden. Dom tar tag i hennes mående, hon behöver hjälp. Hennes pojkvän gör slut. Hon hittar inget ljus. Kommer till bup där hon än idag måste vara. Hon har panikångest och det finns inget som hjälper. De blir mer bråk i familjen. Hon känner sig inte trygg längre. Hon vill inte bo kvar. Hon skriker efter hjälp men ingen hör henne på nästan 5 månader. Sen får hon hålla handen på någon hon aldrig ens drömt om att älska. Allt vart bättre. Hon började äta lite mer igen. Så som hon gjorde innan hon började må dåligt. Hon går i 9an,valet till gymnasiet börjar närma sig. Hon får panik igen. Hon vill göra de hon alltid drömt om,att få spela musik på skolan,så mycke som möjligt. För de är de som får henne att må bra. Men hon kan inte lämna den hon älskar. Hon vill ändå stanna kvar. Och nu sitter hon och gråter. Ensam i sitt rum. Hon kan inte sova. Hon vill Bara bort. Allt har blivit för mycke. hon längtar efter att få dö, för hennes kropp orkar inte mer. Innerst inne inom henne,så skriker hon; Hjälp. Låt mig sluta lida. Ta mig härifrån.