de är så de ligger till..

de som har hänt har lämnat ärr.
ärr i själen och på kroppen.
jag vart bort knuffad och nedtryckt för mina känslor.
"jag älskar dig" vart direkt ett uttryck jag undvek.
för de innebar alltid att bli utskrattad, nedtryckt eller hånad.
de tog tid innan jag vågade tala om för dig vad jag kände.
you know that.
men du utnyttjade de.
precis som alla andra.
jag vet inte vad jag tycker om dig längre.
saknaden sitter fortfarande kvar från andra.
och du är inte så högt upp på listan.
för snart ett år sen så,fick jag veta vad kärlek va.
men minnet försvinner.
min tillvara har bleknat ut och jag kan inte se klart längre.
kärlek har blivit något som bara ger fysik värme,men inte en direkt trygghet eller glädje längre.
kärleken jag får numera sätter mig bara med tårar.
jag vill ha dig som jag hade dig förut.
inte som en fantasi,ett minne,en blek bild.