För ensam...

Ja då sitter man i köket o kan inte låta bli o känna de frestande knivarna... Både stora o små... O mina armar... Det som länge hållit mig tillbaka finns nu inte här... Så nu e det bara ja som kan stoppa mig... Ja känner rädsla för att göra det men det finns nått annat som e starkare, frestande o oemotståndligt... Ja kan inte sätta ord på det, det bara finns där. O det växer starkaste för varje dag...