Kärlek kan ta sig långt upp där solen inte skiner.

Han suger. Han är tråkig, han är dryg och han ljuger om småsaker. Han dömer människor och han vill egentligen ha en blond tjej med "naturlig" sminkning som är smal med stora tuttar. Hon ska gärna vara min motsats också. Han ignorerar mig ibland och ibland beter han sig som om vi är vänner. Han är så äckligt simpel så han gör mig illamående. Hans dryga sätt gör mig så förbannad, ibland vill jag bara slå till honom på käften. Han bryr sig inte ett skit om mig och han struntar i det faktum att jag bryr mig om honom. Han är ensam eftersom han är så känslomässigt efterbliven att han inte verkar kunna tycka något om någon förutom "Satan, hon var jävligt het". Om Ron Weasly har en teskeds känslomässiga bredd så har han ett kryddmått. Och om inte allt detta var nog så är han så sjukt jävla tråkig.

Men ändå så fucking tänker jag på honom varje dag, varje kväll, varje minut. Jag tänker på hur det skulle vara att kyssa honom, att bara ta tag i hans ansikte och trycka mina läppar mot hans. Jag vill att han ska hålla om mig och kyssa mig på huvudet, vagga mig till sömns. Och framför allt så vill jag att han ska visa att han bryr sig.

Jag gillar ju den där jävla idioten.