TILLBAKA PÅ RUTA 1

Hur kunde jag tro på det du sa?
nu vet inte jag, vad jag ska ta mig till...
vad ska jag säga till dig..?
jag vet inte ens om jag vill ha dig längre
hela mitt liv, vändes upp och ner idag
och allt pågrund utav dig
du är hemsk men ändån inte
du är för fin för att vara sann
eller, du var det.
vilket jävla svin du är, säger att du aldrig ska lämna mig
men tar chansen att lämna mig bara för jag åkt iväg till stklm,
fyfan för dig. Jag skulle vilja slå dig så hårt att du får lika ont
som jag har i mitt hjärta, men jag vill inte göra illa dig.
du sa att du inte ville såra mig, men varför gör du så här då?
jag vill ta mitt liv, försvinna från denna värld, men jag är för feg.
jag måste bygga upp min självförtroende, jag måste våga tro på mig själv,
jag måste kunna säga "jag kan, jag vågar, jag är bra" , men jag kan inte det.
jag trycker ner mig själv så himla mkt, typ varenda dag trycks jag ner.
antagligen av grupptrycket, mobbning, någon som är dum, något sms,
att ngn fjortis ska säga något dumt t mig liksom. För jag tar åt mig. </3
visst, jag kanske säger bara "mm tack!" men sen så inormbords så känner
jag hur självförtroendet trycks ner .
varför blir ni vän med mig när ni ändån lämnar mig? Varför säger ni att ni finns vid min sida när ni vänder er om när jag behöver er som mest?! Varför säger ni massa lögner ? Varför finns jag..? :(