jag hatar detta liv

när man vaknar upp på morgonen tänker jag "Hoppas denna dagen blir en bra dag",
efter en stund börjar bråken, skriker, slagsmålen, allt! Man sticker hemifrån en stund, men det är inte en jävel som förstår hur man mår. Så vad tjänar det till att berätta det för någon då?!

& så finns det så himla många människor som jag stör mig på!
T.ex vissa tjejer/killar som man blivit kära i , så säger dom "Jag gillar verkligen dig som kärlek" , men efter några minuter har dom blivit tillsammans med någon annan. Det är precis så Hampus gjorde mot mig idag, och tårarna slutar liksom aldrig att rinna.

Ni vet när kinderna blir jätte varma, ögonen svider, hjärtat gör ont, man har gett upp allt liksom, man orkar inte med något osvosv.. Så känner jag varje dag, då menar jag verkligen varje dag!.
alla säger "Jag finns för dig, det kommer bli bra